måndag 25 oktober 2010

Skärpning!

Om man ska ta tag i det där med bloggnadet igen. Tycker ju inte att det händer ett jäkla piss för tillfället men det gör det ju faktiskt. Lite iaf.. Sist jag skrev har det ju hänt en himla massa, typ det vanliga men ändå.

Au pair mötet gick jätte bra! Hela min ansökan är nu äntligen klar efter alla processer. Den finns idag ute på au pair sidan där familjer över hela USA som söker au pair kan leta och förhoppningsvis bli intresserade av just mig. Är dem det så kommer jag få ett mejl från förmedlingen om den informationen, sedan kommer det ske en intervju via telefon mellan mig och familjen. Om båda parterna gillar varandra eller tvärtom svarar man ja/nej och när bådas parter svarat JA är det klart. Jag har redan en familj faktiskt som ska höra av sig, dock tvivlar jag lite. De bor i Cincinatti, Ohio, och gillar att prata politik. Då kände jag att njaaaa, vi kanske inte kommer klicka riktigt. ;) Jag är beredd på att detta kan ta ett bra tag, innan jag hittar en familj som vill ha mig och som jag vill bo hos och jobba för i ett år. Men au pair förmedlingen beräknar att de ska få iväg mig 4e januari. Så det är bara att hoppas och vänta! :)
Annat som skett är väl några galna utgångar som slutat på både galna, roliga, tråkiga och konstiga sätt. Min brorson Alfons har blivit jääätte stor och fått massa hår och börjar prata mer och mer. Han är e redig knubbis också! :) Jag har haft otroligt mysiga fina kvällar med mina fyra bästa vänner. Jag värdesätter varenda minut jag har tillsammans med er. <3
Idag fyller Mats 50 år och igår hade vi ett stort kalas med ca femtio personer i våran lilla lägenhet. Det var en lång, trevlig och jätte rolig dag. Jag blir rörd över vad min mamma gör för mig och alla andra i hennes närhet. Hur kan man tacka henne nog? Jag älskar dig mamma!
Imorgon ska jag och Johanna åka till Stockholm för lite shopping, även hämta upp Sophia i Södertälje. Skönt att komma iväg, jag har saknat oss. Mycket har förändrats sen skolan slutade. Tappat kontakten med fler än vad jag trodde. Tråkigt.. det visar väl bara vilka som är ens närmaste vänner.
Jag tjuter till Lite sällskap. Jag tjuter till AFV. Jag tjuter till Grannfejden. Jag tjuter nu. Jag är en väldigt känslig människa, lite fööör kännslig ibland. :P Tankarna flyger så lätt när man är ensam vaken och funderar på livet. Jag vet ännu inte mitt öde, men just nu hoppas jag bara på ett riktigt bra år i USA. Jag tror jag är redo..





Life is a flower for wich love is the honey

Peace.