Sälen baby!

Jag hade träningsvärk hela söndagen och hela måndagen. Så ja, lördagen var en lyckad kväll. Dock lite ilska inblandat men också myckeeet asgarv inne på taco bar toaletten. Oj! Toaletten var länge sen man skrev, stavas det så?

I måndags var jag på stan med syster, köpte present till Moa som blir 11 på söndag! Unge! Sen en stooooor mysig tröja till mig själv. På kvällen åkte vi tjejor till Lickis (minus Linn). Lagade mat, kollade Paradise och bara hade det mys framför brasan. Igår åkte jag till Ljungsbro för att hämta Lisa, och Wilma. Var barnvakt hela dagen, lekte dunken, vinken(?), kollade film osv. Busungar!

IDAG åker vi till Sälen!! Jag är så jävla taggad! Har inte varit i backen sedan 06 tror jag det var, så hello bruises säger jag barre. Men fy så kul det ska bli! Spännande också för jag åker tillsammans med massor folk jag aldrig träffat. Lickis och Björn och massa andra människor, men jag tror vi kommer få en superbra helg tillsammans! :)
Ska till stan en snabbis och köpa ett par vantar och lite plock sen är det bara att förbereda det sista tills vi åker kl. 17 ikväll. Får köra riktigt försiktigt eftersom vädret tajmade så bra. Löser vi!

In action.

Lördags.



So long suckeeeerS! =D

Trerätters.

Bilder från en fest tillsammans. Den var rolig, som alla andra. :)


Jag har funderat på att börja skriva dagbok, allvarligt talat. Där jag skriver något litet varje dag. Nu ångrar man att man inte gjort det sedan unga år. Speciellt efter en kväll hos Linnéa när hon läste upp vad hon skrivit vad hon tyckte om oss efter bråket om killar hit och dit. Vilka minnen! :) Det vore kul att ha när man bli gammal och grå. Blir tusan att köpa en!
Förra helgen var jag i Norrköping, på Hugos. Det var riiktigt nice ställe. Jätte bra musik, sjukt bra remixer, bra dansgolv, stort, trevligt folk. Linköping är inget att ha. På lördagen var jag barnvakt åt mina systerkiiids. Var hemma hos Sofie, de var så himla snälla mot varann hela kvällen! Något gråt och sura miner någon liten gång men annars var de så himla goa! Det är ovanligt när man annars ser de slåss, skrika och tjura på varann. Glad moster! :)
På söndagen åkte vi till pappa på lunch och fika på farsdag. Brorsan berättade om lilla personalfesten med bla Petter, EMD osv. Kul för honom!

Idag fick Petter Elisabeth och Alfons deras försenade present från oss. Mamma, jag och mina systrar lagade trerätters. Förrätt, paprika med fetaostfyllning och vitlöksbröd. Huvudrätt, vegetarisk lasagne som blev riktigt god! Efterrätt, chokladfonduo(stavning?) med passionsfrukt, hallon och sharonfrukt tror jag det heter. Gottgottgott! Var en jätte mysig kväll med massa prat om ungdomens bravader. Hur mycket kan man älska sin familj? Jag gör de då så förbaskat mycket!!! Och är så glad för varje gång vi ses.


Jag fick jobba igår! Riktigt skönt, efter stängning träffade jag Johanna och Sophia på ett par öl på Yngves. Trevlig kväll, och imorgon ska jag och Johanna till Sophia. Det blir att spåra.. länge sen. På onsdag ska jag följa med Lickis och massa folk till Sälen. DET ser jag grymt mycket fram emot! Inte varit i skidbacken på kanske tre år. Det är ju så himla kuuul! Ska satsa på snowboard som jag åkte sist. Jag trooor jag har det i mig, som cykling, det märks så att säga. Sjukt taggad!
Angående au pair fronten så hade jag som sagt pratat med en familj som jag tyckte kändes så jävla rätt! Mamman hade varit prof. dansare, de hade humor, de var "softa" så att säga. Men nej, de valde att tacka nej. Fan vad ledsen jag blev. Helvete!! Nu ringde USA ikväll igen och en annan familj ville prata. Tyvärr missade jag det så hoppas prata med de imorn. Fyfan vad jag är duktig på att tappa motivationen för varje liten motgång :P dåligt av mig.

Well, nu ska jag fortsätta se När mörkret faller som går på kanal 8. Mycket bra film, hemsk dock. Man blir så jävla förbannad!



Puss och hej.

Förbannad, förvirrad, frustrerad.

Det är inte så jävla kul att blogga, när man skrivt en halv bok och när man trycker på Publicera visar sidan error. Puss på det!

Mycket har hänt sedan 25e oktober.
Jag har hunnit bli 20. Det firades med förfest hos mig med mina fyra bästa vänner. Sedan gick vi till Ghingis och åt middag, jätte gott och jätte mysigt! Det har varit halloween och många utgångar, betalat 150 kr i garderobsavgift till en fitta på Platå. Något som det inte hänt mycket av är att Jobba! Jag är rent ut sagt förbannad!! Ska ringa de imorn och be om en förklaring. Från att jobba minst 2 gånger i veckan till knappt 2 ggr i månaden?! What the hell?!
Sen är jag jävligt förvirrad. På mig själv. Jag sitter fast i något klister känns det som. Jag vill ut! Jag vill få en förändring, jag vill börja leva MITT liv. Man kan, bara man vill. Ingen tvekan. Men vad fan vill man då? Jag vill till USA. Men vill jag åka dit ensam, på egen hand och uppleva allt det jag alltid velat uppleva - ensam? Eller med främlingar? Nyblivna vänner? Ja, man blir så mycket mer självsäker, mycket mer självständig om man åker ensam. Massor med nya vänner, nya upplevelser, nya platser. Så varför tvekar jag?
Vill jag hellre åka till Norge och jobba ihop tillräkligt mycket pengar för att sedan resa runt, med en nära vän och tillsammans uppleva allt det man velat sen man var barn. Men Norge? Är det så lätt att få jobb som man tror? Är lönen så mycket högre? Hur blir det med boende, hyra, mat? Jag som är helt oerfaren.. En ny start, något jag vill ha. Men att välja det framför USA?
Fyfan blir galen.
Det finns en familj som är intresserad av mig. De bor i Norwalk, CT. Trettio min från New York. Hur härligt? De har tre barn, trillingar, på 1,5 år i januari. (!!) Pappan är sjukskriven och är hemma hela dagarna. Mamman och jag pratade i telefon förrförra veckan och hon lät jätte trevlig! Hon ska ringa ikväll med men ännu inte hört nåt. Jag är närvös, pirrig, förväntansfull och rädd som en liten flicka.

Något som är väldigt frustrerande är livet i sin egen mening. Hur det kan sluta för en del människor. Hur mycket ett liv kan påverka så många andra. Det kändes som en mardröm. Helt osannolikt. Som på film. Du var en person som jag lärde känna på högstadiet i tokarp, jag visste mycket väl vem du var innan men på senare dagar skapades en vänskap. Du skiljde dig från många andra. Hade ett skratt som ingen annan, en dialekt och röst som man aldrig kommer att glömma. Varje gång du sjöng ville jag höra mera. På varje fest sjöng vi Summerlovin, jag tjatade och älskade att sjunga tillsammans med dig. Du var Danny, jag var Sandy.. men du överklassade mig varje gång. :) Du spelade saxofon för oss i din lägenhet. Man fick sovplats hos dig när man inte vill ta vägen någon annanstans. Du var aldrig elak, du stöttade en alltid och jag försökte lyssna och prata med dig när du var ledsen. Vi hade en jätte bra semester på Öland tillsammans men våra vänner, vi kom närmre varann för varje gång vi sågs. Jag blev så ledsen när ett band brast och det betydde att banden till så många andra också fick ett slut. Men du fortsatte prata och ha kontakt med mig, vårat band bröts aldrig. Vilket betydde så otroligt mycket för mig! Varje gång jag träffade dig, som alltid var på ågatan, blev jag så glad. För att jag saknade dig, och det visste du. Man sken upp, du var glad. Man skrattade Alltid tillsammans med dig! Jag saknar dig så otroligt mycket Jerka! <3 Du var/är en sann vän. Jag kommer aldrig att glömma dig. Rest in peace Jerry (F)
Kramar Matilda.