..

Helt plötsligt försvinner allt.. Är det för att sommaren är över som allt känns så jävligt fel? Jag tycker det är skönt att inte gå till skolan längre, men jag saknar dansen och umgänget såinihelvete! En rutin, massa påhitt, massor att planera. Nu har man knappt några jobbtimmar längre, istället har en ny tjej fått fler tider än mig när jag varit där i två år. Irriterande.

Vart tog fantasin vägen?
Idéerna?
Spontaniteten? (heter det så?)
Jag blir så jävla less. Så jävla arg, ledsen och hopplös.
Jag fattar att saker förändras, att man blir äldre, att man själv förändras och allting inte är som det en gång var. Det är klart jag saknar förr när man var ung och dum och att jag ser fram emot framtiden när man är gammal och dum. Jag tänker ofta på det, livet. Att jag ska vara så jävla glad för det jag har, och det är jag. Verkligen, jag är riktigt lyckligt lottad. Men alla har vi krav på saker och ting och jag blir arg när allting bara går i kras. Försvinner med vinden.. Jag tycker ändå inte jag är krävande. En del saker ska vara självklara, men ändå.. ne, jag vet inte.
Jag ska inte ljuga, den här veckan har varit piss. Värsta på länge.. Det måste ske en förändring nu, jag måste ändra på mig och försöka.. få det som jag vill ha det.
Man kan känna sig så jävla vilsen, som man hamnat fel och borde dragit för länge sen. Att man inte passar in någonstans. Finns det någon människa i världen som är precis som en själv? En såkallad soulmate.?! I belive so.. folk pratar om såna hela tiden. Jag snackar inte om en karl nu, utan en tjejkompis som speglar din personlighet. Jag har många vänner som påminner om mig, men som man ändå känner sig så olik. Då kan man känna sig lite lost.. Jag skulle aldrig lämna mina sanna vänner, jag älskar de otroligt mycket. Även om man är olika så finns det mycket kärlek.

Det skulle vara kul att träffa en person som är precis som en själv. Det kanske skulle bli svårt, jag tror det skulle bli rätt skoj.

Jag vet inte om man ska skylla på hösten för det blir så dystert ibland. Hösten är här, idag är det exakt 2 månader kvar tills jag blir 20. Jävlar vad det här året har gått fort. Jag minns min 19årsdag som igår.. Att jag fortfarande tror jag är 18 är ju också rätt konstigt. Har jag fastnat? Vem vet.. Jag är nyfiken på hur nästa år kommer se ut. Jag hoppas på flytt, nya platser, nya vänner, mååånga nya erfarenheter. Åh vad jag längtar !

2 månader kvar av tonåren, glöm aldrig att älska att leva! Jag har länge sagt att jag inte vill bli äldre, men klart som fan man vill det. Jag vill bli en gammal kvinna som blickar tillbaka på sitt liv och tänker. Im awesome !!
Puss.